Att säkra min härstamning från Höjen

Christoffer Larsson, som tog sig namnet Norstedt, föddes på bergsmansgården Höjen utanför Falun 1672. Han var sonsonson till Nils Olsson, min agnatiska stamfader som 1635 köpte andel i gården som är en av de äldsta dokumenterade vid Kopparberget. Christoffer hade flera barn varav jag härstammar från sonen Lars.

Anor 1988

Utsnitt ur släktträd ritat 1988. Nils Olsson på Höjen och hans ättlingar. Bror Gustaf längst ner var min farfar.

Själv bor jag i Örnsköldsvik långt från Falun och det är mer än 120 år sedan min farfarsfar flyttade från Dalarna till sågverkssamhället Norrbyskär vid Västerbottenskusten. Ursprunget från Höjen har jag inte vetat mycket om och jag har absolut inte känt någon stark koppling dit. Men på något sätt har det ju ändå funnits i bakhuvudet att rötterna skall finnas där.

För drygt ett år sedan beställde jag mitt första DNA-test  (lite om hur det går till finns här) och när Y-resultatet kom blev jag förvirrad. Vad var detta? Så många finnar och norrmän? Är jag verkligen släkt med dem? Och min närmaste match är en skotte! Hur kom han in i bilden? Härstammar jag egentligen från Skottland? Matchningen med skotten var så stark att jag mycket väl kunde har rötterna där så sent som på 1500-talet och jag fick inga tydliga svar.

Frågorna blev många och så småningom mognade en plan för hur jag skulle komma vidare. Jag skulle säkra DNA-kopplingen till mina förfäder så långt bak i tiden som möjligt. Jag hade ju mitt släktträd som pappa ritade för länge sedan med Nils Olsson från Höjen högst upp. Men hur skulle jag gå till väga? Mitt DNA-test sa ju egentligen inget om kopplingen till det verkliga släktträdet.

Jag insåg snart att jag måste hitta fler grenar fram till nutid från någon av mina förfäder, så långt upp i trädet som möjligt. Det träd vi hade var i stort sett hämtat från Forsslunds beskrivning av Höjen från 1930-talet och därför begränsat till de grenar som levde där. Trädet behövde breddas och för att göra det krävdes traditionell släktforskning. Jag började titta vilka Norstedt som nu lever och vilket ursprung de kunde tänkas ha. Ganska snart hittade jag en man vars namn stämde väl med släkttraditionen. Jag nystade bakåt och han visade sig mycket riktigt härstamma från en annan son till min ana Christoffer, nämligen Eggert Norstedt. Om jag kunde visa ett Y-DNA-prov från honom som matchade mitt skulle det säkerställas att vi båda hade obruta faderslinjer till Christoffer, han som tog sig namnet Norstedt.

Släktträd Höjen

Manliga ättlingar till Nils Olsson från Höjen. Sample A, B, C och D motsvarar DNA-testade personer. Varje prick är en generation.

Jag skrev ett brev till min okände avlägsne släkting (i fortsättningen kallad B), förklarade läget och väntade spänt på svar. Det gick ett par veckor och jag hörde ingenting. Då skrev jag ett brev till och snart blev jag faktiskt uppringd. B hade alls inget emot att bli DNA-testad så jag beställde en provsats adresserad till honom från FamilyTreeDNA och väntade.

Det prov jag beställde var det billigaste Y12-testet, 12 markörer för $49 + porto. Det kändes onödigt att kosta på ett dyrt test när jag knappt visste om vi var släkt. Det var ju så osäkert. Med 12 markörer skulle jag få klart besked. Trodde jag.

Ett par månader hade gått när jag i mitten av oktober 2013 fick ett förvirrande svar. Vi matchade varandra 10/12 (2 markörer av 12 felade), dvs ganska bra men skillnad var alltför stor för att säkra en gemensam ana född så sent som 1672. Men mutationer är slumpmässiga och ovanliga saker händer trots allt ibland.

Det blev till att fortsätta försöken. Jag uppgraderade testet till 37 markörer och tänkte att om jag hade tur skulle skillnaden minska. Men när jag en månad senare hade resultatet var jag fortfarande lika förvirrad. Vi matchade varandra 30/37 (7 markörer av 37 felade), vilket var i princip lika stor skillnad som tidigare. Inte så kul men skam den som ger sig.

Under tiden hade jag SNP-testat mig själv (SNP-tester är svårare med ger säkrare besked) och konstaterat att jag tillhörde den lilla undergruppen till I1-haplogruppen I1-L1302. Vi som tillhör L1302 har en gemensam ana ungefär vid vikingatiden. Eftersom jag blev så osäker på resultatet från B blev det nödvändigt att testa också honom för L1302. Ytterligare en månad gick och svaret kom. Jovisst, han tillhör samma grupp. Nu var det definitivt bestämt att vi hade en gemensam ana inom inte alltför avlägsen tid. Men Y-markörerna var fortfarande så skilda att det kändes som att något kanske inte stämde. Det fanns inget annat val än att uppgradera till 111 markörer.

Tiden gick och i slutet av januari 2014 kom svaret som var betydligt bättre. Vi matchade varandra 100/111 och min släkting var nu äntligen min allra närmaste Y-match. Fortfarande lite väl många markörer fel men jag kunde dra slutsatsen att vi var ganska nära släkt. Trots detta ville jag säkra resultatet ytterligare.

Christoffer Larsson hade inte fler söner med manliga linjer till nutid men både jag och B hade närmare släktingar som också kunde testas för att ge ny information. Jag bestämde mig för att fråga C, en kusin till pappa. Samtidigt letade jag fram D, ytterligare en mycket avlägsen släkting som är tremänning till B:s far och skrev ett brev till honom.

C:s resultat kom först. Han visade sig matcha mig 37/37, dvs exakt. Det är vad man kan vänta sig för en så nära släkting.

D:s resultat var spännade. Han matchar mig (A) och C 35/37, dvs 2 markörer avviker. Detta är ganska normalt med tanke på att D ligger 14 led från mig. Det som däremot överraskar är att B och D matchar varandra 30/37, dvs 7 markörers avvikelse på bara 7 led.

Så här ser avvikelserna ut mellan de olika grenarna:

Avvikelser mellan Höjen-grenar

Slutsatsen är att det är ställt utom rimligt tvivel att A, C och D har Christoffer Larsson Norstedt som gemensam ana. Att B hör dit kan inte uteslutas även om avvikelsen onekligen är mycket stor. B tillhör liksom A, C och D den lilla L1302-gruppen och han härstammar från Falun vilket talar för att genealogin stämmer. Framtida SNP-tester kan ge tydligare svar på vad som skett.

Jakob Norstedt-Moberg
Epost: jakob@hoijen.se

STR-markörer för A, B, C och D

7 reaktion på “Att säkra min härstamning från Höjen

  1. Trond Bækkevold

    Takk for en utmerket artikkel! Å bruke Y-tester på denne måten er veldig nyttig, og noe jeg har argumentert sterkt for de siste 4 år! Y-tester gir mye mer presise svar enn autosomaltester, og ditt tilfelle med 30/37 match på en såpass ”nær” slektning er veldig uvanlig tross alt! Jeg er glad du ikke gav opp og prøvde igjen, både da du ikke fikk svar på det første brevet, (mange hadde gitt opp der!) men også at du ikke gav opp når resultatene ikke ble helt tilfredsstillende, men i stedet fant andre testkandidater som fullt tilfredsstilte kravene til match. Min tilleggskommentar er: Det har stor betydning HVILKE markører som avviker mellom deg og din slektning B (Og ikke minst hvilke som avviker mellom B og D). Noen markøre er såkalte ”hurtigmuterende”, mens andre er saktemuterende. Hvis avviket ligger på de hurtigmuterende legger jeg ikke så stor vekt på et slikt avvik, men hvis avviket består av flere saktemuterende, taler det for at B ikke er en så nær slektning som det kan se ut til. Om det bare er en saktemuterende involvert betyr heller ikke det all verden, mutasjoner kan som kjent oppstå hvor og når som helst, men at sjansen for at to elleer flere saktemuterende tilfeldigvis skulle mutere på så kort tid er mye mindre sannsynlig (selv om det ikke er helt umulig). De hurtigmuterende markørene er de som er merket med rød-brun farge på Y-resultatsiden i FTDNAs prosjekter. Jo lysere blåfarge jo mer saktemuterende.

    Svara
    1. jakobnm Inläggsförfattare

      Tack, jo jag är enig med dig om att det har stor betydelse vilka markörer det är. Dessutom har jag fått framkastat teorin att åtminstone ett par av de som avviker hos B är palindrommarkörer som har en tendens att bli fellästa. Hur det är med den saken är svårt att veta nu men den dag jag har en personlig SNP för min släkt får vi slutligt se hur det förhåller sig.

      Svara
  2. Gunnel

    Hej!
    Detta är jätteintressant!!
    Jag har själv just fått resultat fråm ett DNA-test; Familyfinders. Egentligen vet jag inte helt vad som testats, men det framgår inte särskilt tydligt för mig på vilket sätt jag är släkt med de ca 260 personer som uppges med viss gemensamt DNA. Ingen som jag känner till i alla fall!! 🙂
    Det är heller inte informerat om Haplogrupp, men det uppges en %-vis avstamning: Orcadians och finish. Konstigt för mig som vet jag har anor från tex Tyskland. Men hur ska man förstå dessa uppgifter? Det är väl ingen som stammar från Finland ursprungligen, eller?

    Spännande är det iallafall!!
    Med vänlig hälsning
    Gunnel

    Svara
    1. jakobnm Inläggsförfattare

      Hej Gunnel!

      Visst är det spännande.

      Det är svårt att dra slutsater av FamilyFinder. Jag håller med. Speciellt i början. Man behöver skaffa sig några hållpunkter i kända släktskap innan det börjar lossna. Ett sätt att komma vidare om man inte alls lyckas kan vara att testa en eller ett par kusiner/tremänningar också. Om man valt ut dem rätt kan man genom att se vad som är gemensamt och vad som skiljer bilda sig en uppfattning om var man skall leta de andra kopplingarna.

      Det där med Orcadian skall man inte ta för bokstavligt. Det ger bara en mycket grov indikation på att man har västeuropeisk härstamning. Om man som jag är norrlänning så brukar det bli kanske 70% orcadian och 30% finnish medan de som har all släkt i södra Sverige ofta får nästan allt orcadian.

      Svara
  3. Gunnel

    Hej!
    Tack för svar! Jag kom på att jag har en halvbror på min fars sida, kanske det kunde vara intressant om han testade? Då ville det väl bli tydligare på Y-delen?
    Men är det familyfinder som man börjar med? Eller finns det andra tester med mer ”gammal” information? Jag frågar lite knäppt ser jag, men detta är så nytt 🙂

    Jag är också norrlänning, från Jämtland.

    Mvh
    Gunnel

    Svara
    1. jakobnm Inläggsförfattare

      Hej!

      Det beror ju på vad du vill veta. Med ett Y-test på din halvbror kan du dra slutsatser om varifrån er fars fars far… ursprungligen kom. Både i ett kortare perspektiv (medeltiden tex) eller för många tusen år sedan. Men för att testet verkligen skall ge något måste man lägga ner lite möda på det, det grundläggande testet ger inte så mycket från början. Du ser ju processen som jag håller på med.

      Family Finder är ju spännande också för att det kan ge nya impulser till den vanliga släktforsknignen. Och testar du din halvbror där så kan du genom att titta på vad ni har gemensamt och vad som skiljer se om matchningarna ligger på din fars eller mors sida (inte säkert, men få indikationer).

      Sen kan du testa ditt mt-DNA och få grepp om din moderslinje på samma sätt som män kan testa sin Y-linje.

      Om man börjar med ett grundläggande test som inte är så dyrt kan man uppgradera efterhand som man kommer på att man behöver veta mer. Om du tex tar ett FamilyFinder-test på din bror så kan du enkelt beställa Y-testet senare utan att behöva skicka in ett nytt prov. Det finns lagrat hos FamilyTreeDNA.

      Det är nog i alla fall viktigt att inte ha för stora förväntningar från början. Det måste mogna och man måste lära sig efter hand. Om du finns på Facebook har vi ju en bra DNA-grupp där både nybörjare och mer rutinerade diskuterar tillsammans. ( https://www.facebook.com/groups/dnaanor/ )

      /Jakob

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *