Kategoriarkiv: Stora Kopparberget

Stora Kopparberget var gruvan i Falun och miljön för många intressanta släkter.

Stjärna Kopparbergssläktens DNA – två linjer från 1400-talet säkrade

Sammanfattning

Vid lagmanstinget på Kopparberget 1473 nämns de tre bröderna Olof, Markvard och Hans Olsson. Deras far var Olof Nilsson, anfader till det som kallats Stjärna Kopparbergssläkten [1].

En släktlinje till nutid från sonen Olof (Rottnebygrenen) och en från Markvard (Storbogrenen) har DNA-testats med Y-DNA37 och visat sig matcha varandra som väntat. Från Rottnebygrenen finns två matchande resultat med gemensam anfader på 1700-talet. SNP-test på ett av resultaten har visat att släkten tillhör den c:a 4300 år gamla haplogruppen R1a-CTS3402.

Bakgrund

Olof Nilsson levde på 1400-talet i Kniva bergslag öster om Falun. En glasmålning av en stjärna i Vika kyrkas korfönster förknippas med honom varför han antagits tillhöra en frälseätt Stjärna men om detta är inget känt . Rasmus Ludvigsson sade på 1500-talet att han var kommen av Danmark [1].

Olofs söner Olof Olsson, Markvard Olsson och Hans Olsson nämns i handlingar från lagmanstinget på Kopparberget 1473. Av det kan man anta att Olof Nilsson bör ha varit född runt 1420 eller tidigare.

Stiernhielmsstenen i Kniva, Vika

Alla tre sönerna har ansetts ha ättlingar i flera generationer [2]. Sonen Hans skulle vara anfader till de adliga ätterna Swedenborg och Schönström men detta har omprövats i modern släktforskning och med Adelskalendern 2016 har de i stället fått Otte Persson från Sundborn som stamfar [5].

Sonen Olof hade flera ättlingar, bl.a. Hans som gav upphov till Rottnebygrenen.

Sonen Markvard blev anfader till Georg Stiernhielm som adlades 1631 och förlänades godset Wassula utanför Tartu i nuvarande Estland. Ätten Stiernhielm levde på Wassula ända in i sen tid. Den siste agnatiske ättlingen Nils von Stiernhielm som dog 2003 var född på godset.

Släktlinjer

Rottnebygrenen och Lind

Helmer Lagergren, postmästare och släktforskare vars samling finns på Faluns bibliotek, nämner en linje från sonen Olof till släkten Lind [3].

Den avslutas med en jämnårig kollega till Lagergren, postmästaren Axel Rudolf Lind född i Mora 1866. Linjen har i och med DNA-testen visat sig vara korrekt även om detta att Axel Rudolf var postmästare först gjorde mig misstänksam. Det kunde ju eventuellt ha varit så att Lagergren medvetet konstruerat linjen till sin vän.

Storbogrenen

Sonen Markvard hade ättlingar i Storbo, Vika varifrån det går att hitta manslinjer in i nutid.

I och med detta fanns kandidater att testa och jag bad Bengt-Erik Lind som representant för Lind-grenen och Olle Alvroth från Storbogrenen om ett DNA-prov. De bor i Falun och de hade båda hört talas om att de skulle ha anor från Stjärna.

STR-test Y-DNA37 beställdes för kiten.

Notis i Finlands Allmänna Tidningar 1829-11-29

Samtidigt som dessa resultat blev färdiga dök av en tillfällighet ytterligare en testad upp, det var Jouko Lindh i Jyväskylä. Jouko Lindh visste att släkten kom från Dalarna men  kände inte till de tidigare anorna. Det visade sig Johan Linds son Gustaf runt år 1800 hade flyttat till Kajaneborg / Kajaani i norra Finland.

DNA-resultat

Testning av Stjärna – översikt

Fullständiga släktlinjer kan hämtas här [6]

Markörer för de testade, Y-DNA37 (klicka för större bild)

Resultaten finns också att se i DNA-projektet Kopparberget [4].

Bengt-Erik Lind, stjärnaättling

Kiten matchar varandra på normala genetiska avstånd och det finns inga andra närliggande matcher till gruppen. Jouko Lindh som testat Y-DNA67  har i Sverigeprojektet sin närmaste match på genetiskt avstånd 13  (67 markörer).  Det stora avståndet till andra testade svenskar stärker bedömningen att resultatet visar att de tre testade har Olof Nilsson Stjärna som gemensam ana..

SNP-test har placerat Bengt-Erik Lind i haplogrupp R1a-CTS3402.

Tack

Tack till Bengt-Erik Lind och Olle Alvroth för DNA-prov och tack till Jouko Lindh i Jyväskylä som testat sig själv och oväntat dök upp som match. Alla tre har godkänt att namn publiceras.

Tack till Stefan Jernberg och Torsten Berglund som gjort en grundläggande kontroll av de testade släktlinjerna.

Jakob Norstedt
E-post: jakob@hoijen.se


Källor

  1. Elisabet Hemström – ”Stjärna-ättens stamfar – ett danskt riksråd?” Fahlu Släktforskarblad nr 14 / 2004:4
  2. Bertil Boëthius – ”Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott” p 578-580
  3. Helmer Lagergren – Stjärnalinje till släkten Lind, anteckningar 1936-04-18
  4. FTDNA Projekt Kopparberget https://www.familytreedna.com/groups/kopparberget
  5. Adelskalendern 2016
  6. Fullständiga släktlinjer

 

 

Svinhufvud i Westergötland, Nr 199, en DNA-studie

Bakgrund

Jöns Svinhuvud (eller ”Swinshwow” som han omnämns) är en närmast mytisk person känd från det s.k. Svinhuvudbrevet, kontraktet där han köper bergsmansgårdarna Höjen och Stämnarvet av Vestmodssönerna 1386 (1). Hans ättlingar kan räknas i tiotusental eftersom släktlinjerna är vitt spridda i bygden runt Stora Kopparberget med omgivningar i södra Dalarna. När någon är Svinhuvudättling så innebär det oftast ett släktskap på mer eller mindre slingriga vägar över både mödrar och fäder tillbaka Jöns.

Ett fåtal av dessa ättlingar bär verkligen efternamnet Svinhufvud. De har namnet inte direkt från Jöns Svinhuvud utan de tillhör en av ätterna efter någon av två bergsmän vid Stora Kopparberget som på 1500-talet adlades; Hans Persson och Daniel Torkelsson.

Daniel Torkelsson

Daniel Torkelsson i Främby adlades år 1581 Svinhufvud i Westergötland. Han var såvitt känt inte själv Svinhuvudättling utan idén till vapenskölden fick han från sin hustru vars morfars farfar ska ha varit son till Jöns (2).

Svinhufvud i Westergötland – översikt

Daniels son Jöns hade tre söner som har agnatiska (far-son-sonson-linjer) ättlingar i nutid:

  • Göran Jönsson Svinhufvud som gav upphov till Huvudmannagrenen (H)
    Ättlingarna lämnade tidigt namnet Svinhufvud och tog istället namnet Qvist, senare Nordqvist. Grenen var länge glömd men återupptäcktes i slutet av 1970-talet av Thord Bylund. Utredningen godkändes av Riddarhuset.
  • Carl Jönsson Svinhufvud, död 1636, upphovsman till Yngre grenen (Y)
    Dagens agnatiska ättlingar bär namnet Svinhufvud.
  • Cornelius Jönsson vars ättlingar tillhör den inofficiella Finnmarksgrenen (F)
    Cornelius levde under små omständigheter på Flen i Floda sockens finnmark (3). Edelfeldt säger att Cornelius som ung lär ha deltagit i kriget i Polen och därefter så småningom blivit fattig torpare. Han upptogs i mantalslängder som ”finne”.

DNA-testning

För grunderna i testning av faderslinjer (agnatiska linjer), Y-DNA, se tex mitt  blogginlägg ”Att säkra min härstamning från Höjen”.

Fyra nutida ättlingar till Daniel Torkelsson Svinhufvud i Westergötland har testats. Det test som använts är Y-DNA37 från FamilyTreeDNA. Y-kromosomen ärvs från far till son till son-son varför en analys av Y-DNA ger en uppfattning om genetiken i det agnatiska släktskapet.

Testet ger 37 STR-markörer som kan användas för att ge en grov bild av släktskap. Om markörerna hos två testande stämmer bra överens är det rimligt att tro att de är nära släkt. Testet ger också en haplogrupp för personen. Vid behov kan man sedan gå vidare med ytterligare analyser för att ge en exaktare bild av släktskapet.

De testade

  • A och B Två män från huvudmannagrenen. De är fyrmänningar och har Jacob Nordqvist f. 1789 i Nora (Y) som gemensam anfader.
  • C En man med efternamnet Svinhufvud
  • D En man som är agnatisk ättling till Cornelius Jönsson på Flen genom Cornelius sonsons sonsons son Anders Jansson, f. 1790.

Män A, B och C finns i Adelskalendern 2016, kapitlet Svinhufvud i Westergötland. Man D har spårats med utgångspunkt från Edfeldts presentation av Finnmarksgrenen.

Resultatet

Resultatet från DNA-analysen (37 markörer) ser ut så här:

Svinhufvud i Westergötland – STR-markörer

Det är helt uppenbart att de fyra resultaten kan indelas i tre grupper. Sample A och B hör ihop. De har nästan samma markörer, bara ett värde på 37 markörer skiljer (det första, DYS393). Det stämmer väl med det väntade, att de har en gemensam anfader fyra generationer tillbaka. Anfadern Jacob Nordqvist kan därmed anses genetiskt bekräftad.

Svinhufvud i Westergötland – resultatöversikt

A och B uppskattas tillhöra en haplogrupp som mest liknar I1-L813 medan D tillhör R1b och C tycks tillhöra I1-P109. Alla tre är mycket olika varandra. I1-P109 och I1-L813 skildes åt för c:a 4000 år sedan medan R1b avgrenades från dessa tvås gemensamma anlinje för c:a 47000 år sedan.

Slutsats

De tre agnatiska linjerna till nutid från sonen till Daniel Torkelsson Svinhufvud i Westergötland har testats med fyra Y-DNA37 tester. Om den traditionella släktforskningen hade stämt med det genetiska släktskapet så skulle överensstämmelsen mellan testerna varit stor. Det har dock visat sig att alla de tre testade linjerna tillhör mycket skilda haplogrupper. Det betyder att det på minst ett par ställen i linjerna har inträffat okända händelser som gör att genetik och traditionell forskning inte stämmer överens. Det går inte att med dessa tester säga något om var på linjerna händelserna inträffat.

Däremot är det med hög säkerhet fastställt att de två fyrmänningarna Nordqvist på huvudmannalinjen genetiskt härstammar från Jacob Nordqvist som levde i Noratrakten i nuvarande Kramfors kommun runt år 1800.

Jakob Norstedt
Epost: jakob@hoijen.se

 Referenser

  1. Om släkten Svinhuvuds ursprung, Torsten Berglund, Elisabet Hemström, Leif Olofsson och Anders Winroth, Släktforskarnas årsbok 2008
  2. Svinhufvud-ätternas gemensamma ursprung, Anders Winroth, Släkt och hävd 2001 2-3
  3. Cornelius Svinhufvud och hans släkt 1 och 2, Walter Edelfeldt 1977-1982
  4. Adelskalendern 2016
  5. FTDNA-projektet Kopparberget