månadsarkiv: april 2018

Sandman från Piteå – Y-DNA

Som en del i en lite större utredning har jag Y-testat släkten Sandman från Piteå. Se översikt ovan.

Jag ville se om två dokumenterade släktlinjer från Nils Mikaelsson Sandman f. 1723 stämde överens och att det inte fanns några oväntade släktskapsförhållanden. För att undvika onödiga kostnader beställde jag Y12-tester för Bo Sandman och Ruben Sandman. Y12 är den billigaste typen av Y-STR-test och tanken var att se att överensstämmelsen var rimlig för att därefter kunna gå vidare med större noggrannhet om det visade sig meningsfullt. Ifall resultaten inte matchade varandra skulle jag kunna avbryta testningen utan att det blev för dyrt.

Glädjande nog hade de två testerna “genetic distance = 0”, dvs alla 12 markörer var identiska.

STR-markörer för Sandmansläkten

Två Y12-tester är egentligen för lite för att kunna säga att en historisk ana är DNA-bekräftad. Som tur var visade det sig finnas ett tidigare 12-markörerstest av den tredje huvudlinjen, den finska. Det var Ralf Sandman som hade testat sig hos National Geografic redan år 2007. Detta resultat har identiska markörer med de två av mig testade linjerna.

Detta innebär att Nils Mikaelsson Sandmans Y12-haplotyp (markörvärden) är bekräftad med hygglig säkerhet och att man kan utgå från att dokumentationen i kyrkböckerna för de tre släktlinjerna är korrekt. Så småningom kan förhoppningsvis förfinad testning göras som ytterligare stärker resultatet.

Däremot räcker Y12 inte för att kunna bestämma haplogruppen bättre än att den är I1-M253. I1-M253 är mycket vanlig i området och alla som tillhör gruppen har en gemensam anfader som levde för c:a 4700 år sedan.

Kit # 572126 Ruben Sandman och # 650706 Bo Sandman finns i Sverigeprojektet hos FamilyTreeDNA ( https://www.familytreedna.com/groups/sweden ).

Ett stort tack till Ruben Sandman, Bo Sandman och Ralf Sandman för värdefulla bidrag till undersökningen.

Jakob Norstedt
Epost: jakob@hoijen.se

Alla släkt med alla?

Ibland kan man få en känsla av att alla i ett begränsat område får DNA-match med alla andra. Detta kan ställa till problem när man vill  testa om ett släktskap stämmer; det blir svårt att skilja intressanta matcher från ointressanta. Det blir svårt att veta vad man egentligen ser.

Jag försöker just nu bekräfta eller avfärda ett släktskap från Byskeområdet och för att få ett bättre underlag för bedömning ville jag uppskatta förekomsten av  “slumpmatcher” eller “falskmatcher”. Hur stor risk är det egentligen att en person med rötter i området mellan Skellefteå och Piteå får match med en annan person vilken som helst utan att det finns någon särskild misstanke om släktskap?

Helt ovetenskapligt frågade jag därför i Facebookgrupper efter Gedmatchnummer till personer med huvudsakliga rötter i området. Jag fick in en uppsättning som jag nu jämfört på Gedmatch.

Så här ser parvis totalt gemensamt autosomalt DNA och X-DNA ut i gruppen om 10 personer från området på Gedmatch. Först med tröskel 7 cM / 700 SNP:

Aut. DNA, Total Shared cM, 7 cM / 700 SNP

X-DNA, Total Shared cM, 7 cM / 700 SNP

Därefter med lite lägre tröskel, 5 cM / 500 SNP:

Aut. DNA, Total Shared cM, 5 cM / 500 SNP

X-DNA, Total Shared cM, 5 cM / 500 SNP

Slutsats

De flesta med rötter i området Skellefteå – Piteå har tydlig autosomal DNA-koppling till varandra. 67 % (2 av 3) i min slumpmässiga grupp har koppling som klarar 7 cM tröskeln och 82 % (5 av 6) klarar 5 cM-tröskeln.

X-match är inte lika vanlig men ungefär 15 % (1 koppling av 6) har X-DNA som klarar tröskeln 7 cM och 35 % (1 koppling av 3) har X-DNA som klarar tröskeln 5 cM.

Gruppens sammansättning kan diskuteras men tendensen är klar. Merparten matchar varandra på autosomalt test och en hel del har X-match.

Jakob Norstedt